tisdag 12 mars 2013

Clownen Jac av Hjalmar Bergman


 Clownen Jac av Hjalmar Bergman från 1930, börjar med att den unge Benjamin Borck hälsar på sina släktingar Längsälls för att tigga till sig pengar så att han kan åka till Amerika. Under besöket leds samtalet in på Nathan Borck, en släkting som för flera år sedan rymde till den stora kontinenten där han som clownen Jac Tracbac blivit en stjärna av världsklass. Om Benjamin springer på honom kan han ju ta och hälsa från släkten.

Benjamin lovar detta, även om han inte finner det vidare troligt att han kommer att råka sin berömde frände. För att göra det hela ännu underligare smyger husets dotter Sanna till honom ett paket som är adresserat till Nathan.

Väl borta i USA glömmer Benjamin snart hela affären inför sitt mer akuta bekymmer med att hitta ett arbete. Till slut hamnar han i Kalifornien, utblottad och utan annat råd än att försöka locka lite familjekänsla ur Nathan. Med diverse fantasifulla knep lyckas han till slut ta sig förbi den rigorösa säkerheten och får komma in i den berömde clownens allra heligaste.

Vad han finner där är dock inte en stor stjärna som lever livet, utan en djupt neurotisk och olycklig man som i princip tillhör Tracbac-syndikatet som ser honom som en levande spargris. Nathans föredetta fru Siva försöker skydda honom så gott det går, men hon kan inte hjälpa honom mot de demoner som plågar hans sinne.

Hemligheten bakom Jacs succé är nämligen att han använder sin egen skräck i sina föreställningar. Hans lycka blev gjord då hans kollega dog mitt i ett nummer och den hänsynslöse cirkusdirektören utnyttjade hans förtvivlan för att egga publiken. Nathan föraktar massan som skrattade åt en mans död, men även sig själv för att han slagit mynt av det.

Med Benjamin och Sannas paket dök dock en ljuspunkt upp i hans liv. Det visar sig nämligen att han för en herrans massa år sedan hade en liten affär med Lillemor Längsäll och Sanna är hans dotter. Han vill nu att Benjamin skall resa tillbaka till Sverige och hämta Sanna så att han får träffa henne.

Benjamin åker så tillbaka, men tar god tid på sig då han har blivit förälskad i Sannas syster Caroline och Lillemor skjuter på bröllopet eftersom hon inte vill förlora båda sina flickor. Hon är dessutom döende i cancer.

Till slut kommer de iväg, men diverse omständigheter leder till ett riktigt tragiskt missförstånd. Nathan har nämligen glömt bort att Lillemor har en dotter till och tror att det är Sanna Benjamin har gift sig med. På grund av ett försenat tåg får han se Caroline med Benjamin, och tror att det är den starka, vackra flickan som är hans dotter.

När han så får träffa den riktiga Sanna, blir besvikelsen stor på alla plan. Sanna är mager och finnig och alldeles för lik Nathan i sinnet, det vill säga labil, barnslig och paranoid. Återförenad med sin far vill hon se till att hela världen blir medveten om hans storhet, vilket är precis motsatsen till vad han behöver.

Romanen slutar med en hejdundrande fest där Nathan blir skrämd från vettet av fyrverkerierna som Sanna ordnat. Medan hon springer omkring och gör sig till allmänt åtlöje inför gästerna, undrar Siva om Nathan kommer att orka hålla god min och inte såra den känsliga flickan. Nathan menar att det inte kommer att bli några problem, han är ju en clown. Några dagar senare får de meddelandet att Lillemor har dött.

Det här var väl inte en vidare uppmuntrande läsning, men ändå väldigt fängslande eftersom Bergman är otroligt skicklig på skildra psykiskt obalanserade människor och målar en väldigt träffande bild av den amerikanska kändisvärlden, bäst sammanfattad i följande citat som beskriver Sivas teckning av Tracbac-syndikatet:


Detta fick mig att tänka på hur kändisskapet har blivit den mest åtråvärda prestationen i vårt individfixerade samhälle. Visst skulle det vara trevligt att ha en massa pengar och kunna resa över hela världen, men hur värt är det om du ständigt förföljs av media i som dokumenterar allt du gör?

Kanske är det jag som inte är exhibitionist nog för att kunna uppskatta detta scenario, men i vilket fall som helst är jag ypperligt tacksam över att mina dåliga dagar för evigt kommer att gå förlorade för historien.

Vill du läsa romanen själv för att bilda dig en uppfattning om detta, kan du söka upp den via följande länkar:

LIBRIS

Bokfynd

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar