Och solen har sin gång av Ernest Hemingway

Och solen har sin gång av Ernest Hemingway från 1926 handlar om Jake Barnes, en amerikansk journalist bosatt i Paris. Jakes stora sorg här i livet är han inte vara tillsammans med sin älskade Brett Ashley då han är impotent efter en krigsskada.

För att kompensera för detta fruktansvärda handikapp står Jake troget vid Bretts sida när hon förlovar sig med en annan och ligger runt av hjärtans lust, senast med hans vän Robert Cohn. Cohn missar dock att det bara rörde sig om ett engångsligg och hänger på när Brett åker till Pamplona med sin fästman Mike för att se på tjurfäktningarna med Jake och vännen Bill.

Mike är lagom förtjust i buksvågern prompt ska äta middag med dem och mobbar honom brutalt med diverse antisemitiska skällsord medan de alla super som svin. Cohn tolererar detta och gruppens växande irritation, tills han får veta att Brett blivit kär i en nittonårig tjurfäktare som Jake presenterat henne för. Han får ett psykbryt och spöar upp både Jake och tjurfäktaren innan han slinker iväg med svansen mellan benen.

Bretts rymmer med Romero, vilket kostar Jake hans goda rykte hos spanjorerna. Han ställer dock ännu lika troget upp när hon blir övergiven utan pengar på ett hotell. Romero ville nämligen att de skulle ingå äktenskapens helgd och att hon skulle låta sitt bobbade hår växa ut som en anständig kvinna. Jake ger henne pengar så att hon kan gå tillbaka till Mike och det hela slutar med att de delar en taxi där Brett suckar att de skulle ha blivit så lyckliga tillsammans.

Jag tvivlar starkt på detta. Först och främst så är det uppenbart att de alla har grava alkoholproblem; det sups så mycket att jag får ont i levern bara av att läsa. Brett tycks dessutom ha betydligt större problem än att Jake inte kan få upp den. Jag vill inte fördöma en kvinna för att hon vill ha kravlöst sex, men att hon öppet bedrar sin fästman som verkligen blir sårad tycker jag är fruktansvärt egoistiskt.

Brett är dock medveten om detta och uttrycker ett starkt förakt för sig själv, vilket får mig att tänka att kanske ville Hemingway visa att det inte var så lätt för de moderna kvinnorna på 1920-talet att bryta mot den sexualmoraliska traditionen. Vi har ju samma problem än idag. 

I övrigt syftar romanen till att skildra den "förlorade generationen" som kom tillbaka efter första världskrigets fasor och skulle återanpassa sig till vardagen, med blandade resultat. Skildringen av de självupptagna, trasiga människorna som saknar mening i tillvaron får mig att tänka på dagens sönderstressade, överinformerade åttiotalister som försöker hanka sig fram i en värld präglad av arbetslöshet och ekonomiska kriser samtidigt som ditt människovärde bestäms av dina prestationer och din konsumtion.

Detta var den bästa moderna romanen jag hittills läst då jag verkligen gillar Hemingways isbergsprosa som tvingar en att fundera både en och två gånger över karaktärerna och deras handlingar. Han behärskar även mästerligt karatefyllans ångestdrypande samspel och konfrontationer:

Vill du köpa eller låna boken, kan du hitta det billigaste priset eller se om den finns på ditt bibliotek på följande länkar:

LIBRIS

Bokfynd