lördag 22 december 2012

Mot fyren av Virginia Woolf


Mot fyren av Virginia Woolf är en modernistisk roman från 1927 som handlar om familjen Ramsay och ett par bekanta som tillbringar sommaren på ön Sky i Skottland.

Sexårige James Ramsay vill ingenting hellre än att fara till fyren nästa dag, vilket professor Ramsay menar inte kommer att gå på grund av vädret. Då Mrs Ramsay försöker trösta sin son med att det kanske blir fint väder ändå, blir professorn arg för att hon lurar hans son på det där viset, för det är minsann han som alltid vet bäst!

Som ni förstår är professor Ramsay inte vidare lätt att leva med. Han är barnslig, despotisk och främst av allt fruktansvärt osäker på sig själv. Som tur är agerar den milda och moderliga Mrs Ramsay krycka åt hans ego. Det är ju trots allt en kvinnas plikt då det är männen som styr världen.

Mrs Ramsay vet dock också bäst om vissa saker, som att människor måste gifta sig. Då Minta Doyle och Paul Rayley förlovar sig under vistelsen kan hon gå vidare till sitt nästa projekt, den unga, fula konstnären Lily Briscoe och den mycket äldre William Bankes.

Lily är dock tveksam till att ingå i det äktenskapliga ståndet. Visserligen avundas hon Mrs Ramsay hennes härliga familjeliv, men samtidigt ser hon hur livet med den krävande professorn sliter på dem alla. Förutom det kämpar hon med att få färdigt ett porträtt av sin värdinna, vilket inte blir lättare av att den odräglige Charles Tansley surrar omkring henne med sitt insisterande på att kvinnor varken kan måla eller skriva.

Charles Tansley kan bäst beskrivas som en yngre version av professorn då han är grymt osäker på sig själv och i ständigt behov av bekräftelse. Trots sin avsky för honom känner Lily hur sociala konventioner sliter i henne att uppfylla den kvinnliga plikten att fluffa hans ego, vilket gör henne ännu mer osäker.

Till slut bestämmer Lily sig för att hon faktiskt inte behöver gifta sig och lämnar ön för att inte återkomma på tio år. Under den tiden dör Mrs Ramsay liksom två av hennes barn, den ena i barnsäng och den andra i första världskrigets kaos. Minta och Pauls äktenskap blir allt annat än lyckligt, medan Lily och William förblir goda vänner.

När familjen kommer tillbaka till ön har professorn bestämt att turen ska bli av med James och dottern Cam. Inget av barnen är dock vidare entusiastiska då de är ypperligt trötta på hans krävande och barnsliga beteende.

Liksom sin mor finner dottern Cam det dock svårt att upprätthålla sin tysta protest då professorn pockar på hennes uppmärksamhet och medlidande. James får också till sin förvåning faktiskt en komplimang av fadern, vilket tar udden av hans vrede.

Kvar på ön arbetar Lily vidare på målningen av Mrs Ramsay och blir färdig samtidigt som sällskapet kommer fram till fyren.

Berättelsen har egentligen inte mycket till handling, utan är mer fokuserad på att genom inre monolog skildra det väldiga hav av motsättningar, självbedrägerier och rädslor som utgör dynamiken i familjen Ramsay.

Jag måste erkänna att detta var inte en lättläst roman, vilket gjorde mig aningen vrång mot den. Det innebär inte att den är dålig, bara att jag föredrar böcker där jag inte behöver vara superkoncentrerad hela tiden för att hänga med i vad som händer. Dessutom skiftar Woolf perspektiv mellan karaktärerna i samma stycke, vilket jag aldrig uppskattar i en text.

Den var dock värd att läsa för de lysande personporträtten, där jag särskilt fäster mig vid Lily Briscoe som får kontrastera som en modern kvinna mot urmodern Mrs Ramsay. Det ger mig en fingervisning om hur svårt det måste ha varit för kvinnor i början av 1900-talet att bryta sig de gamla könsrollerna och skapa sig egna liv.

Mrs Ramsay är dock inte helt utan tvivel om sitt liv, vilket skildras riktigt bra i följande exempel på vad inre monolog innebär:



Vill du få dig ett hum om vad modernism innebär, rekommenderar jag att du söker upp romanen via följande länkar:

LIBRIS

Bokfynd

1 kommentar:

  1. Jag håller med om att boken kräver absolut koncentration. Hann inte läsa klart innan den skulle återlämnas till biblioteket, kanske gör jag ett nytt försök senare. Jag funderar mycket över författarens person. - Är Lily Briscoe hennes alter ego? Hon beskrivs som ful, och egensinnig.Då jag jäktade på mot slutet och säkert har missat något väsentligt kom jag ändå att undra över de evighetslånga naturbeskrivningarna (mycket vackra och slående)i kontrast med de extremt korta beskrivningarna av tre viktiga rollfigurers död, Mrs Ramsay, James och dottern som dött i barnsäng. Detta är min första Wolf-roman, nappade på Liv Strömquists entusiasm.

    SvaraRadera