Ivanhoe av Walter Scott

Ivanhoe publicerades 1820 av sir Walter Scott och utspelar sig i England efter det tredje korstågets slut. Om någonting var ruttet i staten Danmark, så kommer England stadig tvåa. Richard Lejonhjärta har blivit tillfångatagen i Österrike på vägen hem från Palestina, hans bror Johan har gripit makten och de normandiska adelsmannen utnyttjar tillfället till att ägna sig åt lite gammalt hederligt feodalt förtryck av saxarna.

Den saxiske ädlingen Wilfred av Ivanhoe har återvänt från korståget, förskjuten av sin far Cedric för att han följde en normand ut i krig. Det hjälpte inte heller direkt att han blev förälskad i lady Rowena, som är bortlovad till Athelstane av Coningsburgh i en förening som Cedric hoppas ska ena det saxiska folket och driva ut normanderna.

Utklädd till pilgrim slår Ivanhoe följe med normandiskt sällskap lett av prior Aymer och tempelherren Brian de Bois-Guilbert som söker skydd hos Cedric för natten. Såklart drabbas hela hushållet av handlingsnödvändig blindhet och känner inte alls igen pilgrimen, inte ens när han upplyser hela salen om att Ivanhoe en gång besegrade den lite väl normandiskt överlägsne Brian de Bois-Guilbert i en tornering som hölls i Palestina. Han är också säker på att så fort Ivanhoe "återvänder" så är han villig att göra om bedriften.

Bois-Guilbert blir självklart rätt så pytt över den fräcka utmaningen, men bestämmer sig för att muntra upp sig med att överfalla den rike juden Isak av York som också spenderar natten hos Cedric. Ivanhoe tänker dock inte låta detta hända och hjälper Isak att fly. Denne blir så tacksam att han lånar Ivanhoe en rustning och häst så att han kan utmana tempelherren på torneringen i Ashby, där även Cedric och Rowena närvarar.

Ivanhoe vinner såklart, men blir svårt sårad och skulle ha dött om det inte hade varit för en mystisk svart riddare som försvinner innan torneringen är slut. Då Cedric inte vill hjälpa sin son faller det på Isak och hans dotter läkekunniga dotter Rebecca.

Prins Johan får samtidigt bud om att Richard har flytt från Österrike och beslutar att med hjälp av Bois-Guilbert, Maurice de Bracy och Reginald Front-de-Boeuf samla en styrka för att möta sin bror i York. De tre riddarna är med på noterna, men gör först en avstickare för att överfalla Cedrics följe eftersom de Bracy vill få äktenskaplig rätt till Rowenas alla tillgångar. Som en bonus ingår Isak, Rebecca och Ivanhoe i paketet då de blev övergivna av männen som skulle eskortera dem till York.

Följet tas till Front-de-Boeufs slott Torquilstone, där Front-de-Boeuf vill pressa pengar ur Isak, de Bracy ett "ja" ur Rowena och Bois-Guilbert horisontalläge ur Rebecca. Narren Wamba och svinaherden Gurth undkommer dock anfallet och stöter i skogen på den ädle rövaren Locksley (oj, vem kan det vara?) och hans glada gossar som naturligtvis vill hjälpa till att rädda saxiska adelsmän från förtryckarna. Av en lycklig slump får de också hjälp av den svarte riddaren som leder anfallet mot slottet.

Normanderna blir besegrade, men Bois-Guilbert flyr och för bort Rebecca till tempelherrarnas högkvarter eftersom det tydligen för honom inte finns någonting mer attraktivt än en kvinna som hotar att begå självmord om han kommer i närheten. Hon är nämligen inte vidare förtjust i mördare som föraktar hennes folk, vanhedrar sina löften och allmänt beter sig drygt. Dessutom har hon utvecklat Florence Nightingale-syndrom i sin omsorg om Ivanhoe, trots att det är strängt förbjudet enligt bådas religioner.

Sedan skiter sig allting kungligt då stormästaren för tempelherrarna får veta att hon är där och bestämmer att hon måste vara en häxa som har lyckats förvrida huvudet på en så god kristen soldat. Lyckas Rebecca inte hitta en kämpe som kan kämpa och vinna mot Bois-Guilbert så kommer hon att brännas på bål.

Naturligtvis faller uppgiften på Ivanhoe som rider hela natten och anländer till platsen för avrättningen uttröttad, men redo att en gång för alla besegra Bois-Guilbert. Han blir dock snuvad på konfekten då tempelherren dör knall fall i första sammandrabbningen eftersom han har "fallit offer för sina egna häftiga lidelser". Om detta rör sig stroke eller akut kåtslag förtäljer inte Scott, men det är ett riktigt antiklimax som med fördel har strukits i alla de filmatiseringar jag har sett.

Sedan slutar dock allt hyfsat lyckligt för de flesta. Den svarte riddaren visar sig såklart vara Richard Lejonhjärta som får pli på sin bror och övertygar Cedric att förlåta Ivanhoe som gifter sig med Rowena. Den ännu lika olyckligt förälskade Rebecca reser med sin far till Spanien i hopp om att där slippa förföljelse.

Romanen tillhör den romantiska genren i det att den är tillbakablickande och fokuserar på starka känslor. Statusen som klassiker anser jag vilar huvudsakligen på den spännande handlingen och de välskrivna och engagerande karaktärerna som efter nära tvåhundra år fortsätter att inspirera till nytolkningar.

Scott behandlar även hyckleriet inom katolska kyrkan och etniska motsättningar. Normanderna förtrycker saxarna, och judarna som lever i ständig skräck för förföljelse från båda dessa grupper har ingen anledning att vara generösa när deras pengar är önskvärda. På så sätt skapas en ond cirkel av hat och fördomar som Rebecca dock bryter genom att vara helt outhärdligt god och perfekt trots allt det hon utsätts för, till och med när hon står färdig att brännas på bål:

Ivanhoe är en av de historier som jag faktiskt tycker gör sig bättre på vita duken. Filmen från 1982 som sänds varje nyårsdag har skalat och gjort en del ändringar i handlingen till det bättre och serien från 1997  har lagt till en intressant konflikt mellan Ivanhoe och Bois-Guilbert samt gett karaktärerna mer djup.

Det var intressant att läsa den ursprungliga förlagan till en hjärtknipande kärlekshistoria som känns som en lika integrerad del av det svenska helgfirandet som Kalle Anka, men då Scotts språk är alldeles för styltigt med för långa beskrivningar för min smak ser jag hellre serien från 1997 än läser boken igen.

Och så en glad nyhet för alla er som tyckte att Ivanhoe skulle ha valt Rebecca, William M. Thackeray skrev en  fortsättning på romanen för att rätta till slutet som kan läsas online. Såvitt jag vet finns ingen svensk version tillgänglig, tyvärr.

Och som vanligt, ett par hjälpsamma länkar om du efter detta känner dig manad till läsande:

LIBRIS

Bokfynd

Huckleberry Finns äventyr av Mark Twain

Boken inleds med:

Förutom att ha humor var Mark Twain en riktigt lögnaktig farbror, då Huckleberry Finns äventyr från 1884 fullkomligt svämmar över av samhällskritik, moralprövningar och obekväma sanningar om den mänskliga naturen. Vad som är så fantastiskt med Mark Twain är att han lyckas förklä dessa rätt så torra ämnen till ett hejdundrande äventyr som har gett romanen status som en sann klassiker i den amerikanska litteraturen.

Den trettonårige Huckleberry Finn är ett halvförvildat sydstatsslödder som efter att ha hittat en guldskatt tillsammans med Tom Sawyer (Tom Sawyers äventyr) har blivit adopterad av en vänlig äldre dam som har gett sig tusan på att förstöra hans liv genom att kräva att han går i skolan, beter sig som folk och sluta röka.

Det är jobbigt för Huck, men då Tom Sawyer ser till att han får göra ett skurkstreck då och då börjar han allt mer anpassa sig till det civiliserade livet. Allt blir dock förstört när Huckleberry senior dyker upp, fast besluten att lägga vantarna på sonens förmögenhet och omvandla den till promille i blodomloppet.

Då Pap även fruktar att skolgång och bordsskick kan höja hans avkommas självkänsla, kidnappar han Huck och återbördar honom till sin naturliga miljö av arbetsskygg fattigdom, undermålig kroppshygien och barnmisshandel. Eftersom socialen inte finns tillgänglig bestämmer sig Huck för att återta vårdnaden om sig själv. Med hjälp av en otursam gris iscensätter han sin egen död och flyr ut på Mississippi-floden.

Han landstiger på en ö som ska bli hans nya tillhåll, där han stöter på slaven Jim som har rymt för att inte bli såld. Lymmel som han är och obrydd om anständigt beteende, svär Huck på att inte skvallra på Jim och de ger sig iväg ut på floden där de får uppleva en hel del äventyr och strapatser.

Romanen har kallats både för realistisk, pikaresk, satir och bildningsroman. Detta kommer sig av att Twain är väldigt ogenerad i att skildra vardagen för mindre bemedlade och använder sig av en stor portion humor då han blottlägger och driver med alla de saker som var fel med samhället han levde i. Kritiken av det amerikanska slaveriet är bokens centrala ämne då Huck under färden inser att Jim trots sin status som slav faktiskt är en människa och det är fel att hålla honom fången. Han ställs dock inför ett svårt val då att hjälpa en förrymd slav är lika med stöld, vilket han också har fått lära sig är fel. I följande stycke har han i ett anfall av dåligt samvete skrivit ett brev till Jims ägare:

Nu när alla människors lika värde inte längre är en revolutionerade insikt har romanen ändå aktualitet då den handlar om att ha modet att stå upp för det du känner är rätt trots att omgivningen säger någonting annat. Faller inte den lärdomen i smaken så erbjuder Twain en mängd andra, varav min favorit är denna lilla passage om hur en lynchmobb fungerar:

Detta är för mig en perfekt beskrivning av mentaliteten bakom dagens lynchningar som tagit sin form i det anonyma näthatet. Det finns i sanning inget större mod än när du inte behöver möta den du attackerar öga mot öga.

Så småningom blir dock Jim infångad efter att ha blivit förrådd av två bedragare han och Huck fått på halsen. Ödet vill sig dock så att de som fångat Jim är släktingar till Tom Sawyer som väntar honom för besök och misstar Huck för honom. Såklart dyker snart den riktige Tom upp, men han är inte vidare stött över saken och vill mer än gärna fortsätta med bedrägeriet för att kunna hjälpa Jim att fly. 

Tom har läst en hel del böcker om hur fängelseflykter ska gå till, och menar att naturligtvis måste Jims rymning konstrueras på samma sätt. Detta innefattar bland annat att driva Toms moster till vansinne över husinventariet när de skall stjäla värdelös rekvisita och att fylla skjulet där Jim hålls fången med ormar, spindlar och råttor för att skapa rätt atmosfär. När de till slut har gått igenom alla onödiga ritualer och lyckas få ut Jim, visar det sig att det inte ens behövdes eftersom han redan hade blivit frigiven i sin ägares testamente. Tom sade ingenting eftersom det inte skulle ha blivit något äventyr annars.

Av alla karaktärer är Tom den som jag tycker sämst om efter Pap. Grabben är ju som en psykotisk Anne på Grönkulla, efter en vecka med honom skulle Emils föräldrar ha gråtit av tacksamhet för sin son! Twain låter dock Tom bli skjuten i benet i den slutgiltiga flykten, vilket tillfredsställer mitt behov av att handlingar ska ha konsekvenser. Jag tycker bara att kulan kunde ha hamnat lite högre upp och gett upphov till permanenta ischias-smärtor.

Mina problem med Tom åsido är det här en mycket läsvärd bok för att den säger en hel del kloka saker som går att applicera på dagens samhälle, vilket är kännetecknet för en sann klassiker. Vill du inte läsa den för att lära dig någonting, gör det då åtminstone för att bättra på dina chanser att framstå som någorlunda allmänbildad.

Känner du dig inspirerad nu, kan du hitta boken på följande sajter: 

LIBRIS

Bokfynd